Thereminets sjungande, svävande klang har satt avtryck i både konsertmusik och film. Från klassiska virtuoser till science fictionens rymdljud har instrumentet en plats i musikhistorien. Här är en guide till var du kan höra det, och till spelaren som förknippas med dess väg till konsertscenen.
Konstmusikens theremin
Theremin blev tidigt ett seriöst konsertinstrument, och den utvecklingen är nära förknippad med Clara Rockmore, som stiftelsen efter henne och systern beskriver som instrumentets ”star performer”. I dag för thereminister som Carolina Eyck traditionen vidare med både klassiskt och nyskrivet, och utvecklar nya speltekniker. I Sverige hörs instrumentet framför allt i den elektroakustiska konstmusiken, hos svenska thereminister som till och med bildat en trio med tre thereminer.
Clara Rockmore och instrumentet som byggdes åt henne
Clara Rockmore (1911 till 1998) kom till thereminen från violinen. Nadia Reisenberg/Clara Rockmore Foundation drivs av systrarnas familj och bygger enligt sin egen beskrivning på familjens privata samlingar tillsammans med de professionella arkiven vid University of Maryland. Stiftelsen skriver att hon antogs vid konservatoriet i S:t Petersburg vid fyra års ålder och blev elev till Leopold Auer, men att ett artritbesvär i stråkarmen satte stopp för violinkarriären strax före hennes amerikanska debut. Léon Theremin gav henne då en theremin av RCA:s serietillverkade modell i present.
Serieinstrumentet räckte inte. I stiftelsens sammanställning av hennes egna ord kallar hon vänsterhanden på RCA-modellen för ”molasses”, sirap: det gick inte att bryta ljudet, så allt måste spelas glissando. Hon ville ha en snabbare vänsterhand som tillät staccato, och låga toner utöver de höga. Léon Theremin byggde då ett mer exakt instrument åt henne, enligt stiftelsen med fem oktavers omfång i stället för tre. Pianisten Josef Hofmann, som också var uppfinnare, hörde henne spela och föreslog ändringar, bland annat en lägre profil så att spelarens händer syntes bättre. Ändringarna arbetades in i bygget. Instrumentet blev svårare att kontrollera men mer följsamt, skriver hon.
Hon utvecklade också en egen fingerteknik i luften, som stiftelsen beskriver som något hon tog fram själv och som gav henne långt större kontroll över tonhöjd och frasering. Varför just den tekniken avgör saken syns om man håller den mot hur en theremin fungerar: höger hand söker tonhöjden vid den lodräta antennen utan tangenter eller band, medan vänster hand vid volymslingan är den som kan tysta tonen. Är volymhanden trög blir varje tonbyte ett glid. Rockmore tackade dessutom nej när Léon Theremin erbjöd sig att kasta om polerna så att hon kunde göra vibrato med vänster hand som på violinen. Motiveringen var att de som kom efter henne skulle spela instrumentet som det var tänkt, så hon lärde sig vibrato med höger hand i stället.
Ordningen mellan fingertekniken och det specialbyggda instrumentet är värd att hålla reda på. Blochs Schelomo med Philadelphiaorkestern spelade hon några år efter att fingertekniken kommit på plats, men innan det specialbyggda instrumentet fanns. Det är Town Hall-konserten tillsammans med systern Nadia Reisenberg, där de spelade Francks sonat, som stiftelsen knyter till det nya instrumentets större följsamhet. Erfarenheten samlade hon senare i en serie övningar för kommande spelare, tillägnad Robert Moog, med rådet att mindre är mer och att precision är viktigare än kraft. Hennes inspelningar står med årtal och katalognummer i listan över inspelningar att lyssna på theremin, och det praktiska hantverket finns i guiden om att lära sig spela.
Filmmusikens rymdklang
Det är kanske i filmen som många först hört en theremin utan att veta om det. Dess overkliga klang användes tidigt för att skildra det olycksbådande och övernaturliga. Kompositören Miklós Rózsa använde theremin i Alfred Hitchcocks Spellbound från 1945, och Bernard Herrmann lät instrumentet måla rymdens mystik i The Day the Earth Stood Still från 1951. Därifrån kom kopplingen mellan theremin och science fiction.
En vanlig missuppfattning
Många tror att den glidande tonen i Beach Boys Good Vibrations är en theremin. I själva verket var det ett besläktat men annorlunda instrument, en så kallad Electro-Theremin som spelas med ett reglage. Klangen påminner om den äkta thereminens, men tekniken skiljer sig från dess beröringsfria spel.
| Sammanhang | Exempel |
|---|---|
| Konsertvirtuos | Clara Rockmore, Carolina Eyck |
| Filmmusik | Spellbound (1945), The Day the Earth Stood Still (1951) |
| Samtida scen | Dorit Chrysler och New York Theremin Society |
Thereminets klang ligger nära den mänskliga rösten. Det är därför den kan låta både skön och kuslig, ibland i samma fras.
Lyssna och lär
Det bästa sättet att förstå instrumentet är att lyssna på dem som behärskar det. I den kurerade listan över inspelningar att lyssna på theremin står titel, årtal och källa för varje enskilt verk, från Clara Rockmores skiva till Portisheads Mysterons, tillsammans med de klanger som brukar kallas theremin utan att vara det. Vill du veta mer om instrumentets ursprung, läs om vad en theremin är, och drömmer du om att själv frambringa tonerna, börja med guiden om att lära sig spela.
Senast faktagranskad: 28 augusti 2026